Austrian Academic Painter, 1840-1884 Austrian painter. He studied (1860-65) at the Akademie in Munich under the history painter Karl Theodor von Piloty whose influence is evident in Makart's Death of Pappenheim (1861; Vienna, Hist. Mus.). Makart visited London and Paris in 1862 and Rome in 1863. The Papal Election (1863-5; Munich, Neue Pin.) reveals Makart's skill in the bold use of colour to convey drama as well as his virtuoso draughtsmanship. Two decorative triptychs, Modern Cupids (1868; Vienna, Zentsparkasse), and the Plague in Florence (1868; Schweinfurt, Samml. Schefer), brought Makart both fame and disapproval (mostly because they lacked a literary original) when exhibited in Munich in 1868. His plan for the second work   Related Paintings of Makart, Hans :. | Portrait of a Lady | Abundantia: The Gifts of the Sea | Abundantia | The Plague in Florence | Portrat Dora Fournier |
Related Artists:
Joaquin Torres-Garcia
Uruguayan Painter and Sculptor, 1874-1949,was a Uruguayan artist (in a variety of media) and art theorist, also known as the founder of Constructive Universalism. Born in Montevideo, Torres Garcia later travelled extensively, and lived for some time in Barcelona, New York, Paris, and Madrid. He returned to Uruguay in 1934.
Hans von Kulmbach
(real name Hans Suess or Hans Seß) was born around 1480 in Kulmbach, Franconia and died previous to Dec. 3, 1522 in Nuremberg. Hans von Kulmbach was the artist who created the Krakew St. John's Altar. Kulmbach probably arrived in Nuremberg around 1505. He received instruction by Jacopo de' Barbari, who for a time worked in Nuremberg. Von Kulmbach then apprenticed with Albrecht Derer and after Derer retired from painting altarpieces in 1510 Kulmbach took over most of his commissions. Kulmbach had his own workshop in Nuremberg and at times worked in Krakew. He also created artworks for emperor Maximilian I and for Margrave Casimir Hohenzollern von Brandenburg-Kulmbach. His best works were stained-glass windows in churches, such as the Maximilian stained-glass, Margrave stained-glass at St. Sebald in Nuremberg, the Welser stained-glass at the Frauenkirche and the Nikolaus altar at Lorenzkirche. In 1511 he finished the St. Mary's altar at Skałka in Krakew. The Catherine and St. John's altar also in Krakew, are among his best works.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).